Ut på öppet hav.

 
 
 
 

Vykort från min syster.

Jag fick ett vykort som rest från andra sidan jorden, min syster skickar sin kärlek från Australien.
 
Just nu är hon i Cairns i norra Australien. I början av januari 2012 befann jag mig precis där några timmar.
Den allra första bild jag har från Australien är då jag landar i Cairns och måste byta terminal. Klockan är fyra på morgonen och jag har precis flygit från ett kallt vintertokyo. Några timmar senare sitter jag på ett flyg tvärs över landet, mot Sydney. Men inte än, än är klockan fyra. 
Det ösregnar i Cairns och jag går längs en mörk väg utomhus mellan terminalerna, den har tak som tur är. Men det regnar så mycket att jag blir lite blöt ändå. 
Det är min första bild av Australien, ett vamt mörker och ett öronbedövande regn. Luften är varm och fuktig och doftar som regnskog.
Det finns inga andra människor runt omkring. Jag är helt ensam och så långt hemifrån jag någonsin kan komma.
Just i den stunden på en flygplats i norra Australien så har jag bara mig själv i hela världen.
 
Det är en hjärteskärande känsla, det finns något oändligt ensamt med att resa så långt själv. 
Samtidigt är det lite magiskt på något vis, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Men det finns något speciellt med att bara ha sig själv på det viset, att resa till andra sidan jorden ensam. 
 

Vinterhimlar.


Of all the gin joints, in all the towns, in all the world, she walks into mine


Anne


Earth by night

Jag tänker på de stunder jag suttit på ett flygplan på väg till Japan. När man flyger över norra Ryssland och allt som finns nedanför är ett stort, stort mörker. Så mörka vinterlandskap att man ryser lite in i själen. Och känner den där sortens oändliga ensamhet som man bara känner då man sitter ensam på ett flygplan på väg till andra sidan jorden. Och någonstans, långt, långt där nere ser man ett litet ensamt ljus och man undrar vad det bor för människor där, med så mycket mörker runt omkring sig.  

 
Källa: Nasa

En barndomsvän


Linger on the sidewalk where the neon signs are pretty.


Måndag


Jag vet jag hör inte hemma här, jag kommer av en annan tid.

Bruno.
 

A thousand miles from where it all begins


Augusti

 

Havet


Det är vackrast när det skymmer.


Fyrtorn, himlar & hav.


Roads


Ting


Syrener och läppstiftsdoft


Den dag jag blir fri

 

Anteckningar från kriget


RSS 2.0