Travel like it's 1925

På ett tåg i Berlin. Den här väskan var mitt hem hela juli.

Ett tåg genom Bosnien

Det satt en fågel på perrongen i Zagreb då mitt tåg rullade ut från stationen, en tidig julimorgon. Det var det äldsta tåg jag någonsin åkt, smutsigt och trasigt och en toalett som bara var ett hål så man kunde se spåret susa förbi. Vad jag kommer minnas, vinden genom de öppna föstren då vi susade genom tunnlar i bergen. Och så den äldre mannen som jag delade kupé med, han bjöd på öl och cigaretter. Vi satt där i tåget och rökte tillsammans och slängde fimparna genom fönstret. Han berättade om kriget och om fåglar och säkert tusen andra saker. I sex timmar berättade om allt möjligt, på bosniska, vilket jag förstår cirka fem ord av. 
Han klev av tåget i Zenica efter att ha varnat mig hundra gånger för att somna innan jag kom fram till Sarajevo, då skulle banditer komma och råna mig. När han redan klivit av insåg jag att jag glömt att fråga vad han hette.
Några tjuvar träffade jag inte på, däremot en äldre dam med två döttrar som bjöd på bröd. När du är på Balkan är du aldrig hungrig som min vän Vanja sa då vi sa hej då i Zagreb. 
 
Vi åkte förbi områden där det var översvämningar för några månader sedan. 
 
Klockan sju på kvällen rullade tåget in i Sarajevo, där klev jag av, för att stå förvirrad utanför stationen en stund och sedan hoppa in i en taxi. 

Zagreb

En eftermiddag i juli tog jag tåget från Wien till Zagreb.
 
Slovenien passerade utanför tågfönstret. 
 
 
Min andra och sista kväll i Zagreb hängde vi på i jazzbar. 
 
Och tidigt morgonen efter tog jag tåget till Sarajevo. 

Tågfönster och andra städer

Tidigt en julimorgon rullade ett tåg ut från Berlin, påväg söderut genom Europa. 
 
Prag susade förbi. 
 
Det växte körsbärsträd längs järnvägsspåren i Tjeckien och utanför Prag hade någon hoppat framför ett tåg. Det var blod på spåret och i ett dike på sidan om låg en blå ryggsäck.
 
Och sen Österrike. 
 
En julikväll rullade ett tåg in i Wien, där klev jag av. 
 
För den här grönhåriga sjöjungfrun.
 
Strax intill Donau, i mörkret i en klubb som en gång var en metrostation dansade vi till morgonen, mellan ekande betongväggar. Europa när det är som mörkast. Det är vad jag minns från Wien. 
 
Klockan fyra en morgon i juli och jag skulle lämna landet några timmar senare.

Himmel över Berlin

Prinzessinengarten, en trädgård mitt i Berlin med ekologisk och vegetarisk mat odlad på plats. Rekommenderar jättemycket. 
 
Och Tyskland vann ju VM, det var fest på Berlins alla gator den natten. 
 
 
Min sista dag i Berlin åkte vi till Tempelhof, en övergiven flygplats där folk numera hänger på landningsbanan bland annat. 
 
Och planterar blommor. 
 

RSS 2.0