En gång i december

 
 
Igår vinkade jag av min syster på tågstationen i Östersund, nu sitter hon på ett flygplan påväg mot Sydney. Precis tre år tidigare, den tjugoåttonde december 2010, befann jag mig på samma tågstation och klev ombord på ett tåg söderut. Morgonen efter satt jag på ett flygplan påväg mot Tokyo. 
 
Vad jag minns tydligast är då jag klev ut ur tågstationen Musashiseki och satte mig trottoaren för att vänta på någon som skulle komma och möta mig. Jag hade en liten brun väska, det var allt, min resväska hade blivit kvar i London. Så jag satt där, trött och trassligt hår och utan väska, med endast kläderna jag hade på kroppen, undrade hur det skulle gå. Tänkte att jag kände inte en människa i hela staden. 
 
Det här är två bilder från fönstret i mitt första hem i västra Tokyo. Jag bodde bara där i en månad, jag frös om nättrena och rökte genom fönstret i solnedgången. Vintertokyo är kallt, men gud vad jag saknar det, jag saknar varje ögonblick, varje hörn av den staden. De där hjärtskärande stunderna då jag saknar mitt eget liv.
Om jag kunde leva igen.  

Of all the gin joints, in all the towns, in all the world, she walks into mine


RSS 2.0