Julidagar.
Lite såhär såg min julimånad ut.
Stalkade fåglar.
Och köpte nya skor, det var på tiden, ett tag där funderade jag på att börja gå barfota.
Hängde i solen med fina vänner. Här är My.
Och Ida.
Och jag.
Irma.
Och så ån och regnskogen utanför mitt fönster.
Vart jag mig i världen vänder.
Bara för att jag lyssnade på den här låten ungefär tusen gånger förra sommaren och för att jag fortfarande tycker att den är precis lika bra. Och för att jag ju faktiskt hörde den live i lördags. Jag minns sekunderna då jag hörde den för första gången, det var på en förfest till stråket under yran förra året och jag höll andan lite och tyckte att den var helt fantastiskt. Ni vet, sådär när man hör en låt för första gången och bara måste veta vad den heter för man vill lyssna på den hundra gånger varje natt för alltid. Ungefär så.
Yra.
Igår var nog årets regnigaste kväll, men det var rätt fint ändå.
Patti Smith var underbar, trots ösregnet.
Det var så himla, himla blött.
My och jag och regnet.
Presidenttalet såg vi såklart. Det är något speciellt när hela stan står där och viftar med Jämtlandsflaggor och skriker "Jämtland, Jämtland!" och sjunger Jämtlandssången.
Åh Ewert<3
Och så Svenska björnstammen, de var galet bra de med!
Och så lite Rebecca & Fiona. Och det var den yran.
Julinätter.
Igår var jag på dissa yran-fest. Ja jag dissade faktiskt Storsjöyran igår, ikväll blir det dock Patti Smith och Den svenska björnstammen, och så presidenttalet såklart (ja vi har ju faktiskt vår egen president i Jämtland, det ni).
Malin.
Jag och Rex som ser fåniga ut.
Madeleine.
Emma.
Och Ida.
Några timmar senare cyklade jag hem i julimörkret, med dånet av yran bakom mig, med dånet av staden.
Om precis 100 dagar.
Tokyo. Om precis 100 dagar är jag här. I mitt hjärtas stad hos honom.
Julimorgnar.
Att dricka sötvin på måndagar.
Igår drack jag svartvinbärsvin och hängde lite på krogstråket. När man jobbar hela helgen får man festa på måndagar istället helt enkelt.
Malin.
Madeleine.
Malin och jag.
Och Viktoria som vi mötte upp med på stråket.
Helt okej måndag.
Tokyo, darling.
Staden. Människorna, neonet, trafiken, gatorna och mörkret.
Och så saknaden.
Ebony and ivory and dancing in the street.
Lördagspeppen. Efter att ha jobbat hela jättelånga dagen tänkte jag nu cykla in till krogstråket som byggs upp längs hamnen inför Storsjöyran varje år. Dricka lite öl i solen som just tittade fram mellan molnen och så (fast cykla hem igen jättetidigt eftersom jag börjar jobba 7 i morgon bitti - eländes elände).
Det här är nog en av de peppigaste låtar jag vet förresten<3
Ett flickrum.
Såhär bor jag nuförtiden, i ett litet rum med vita väggar.
Tillsammans med en samling LPskivor och Greta Garbo.
Bredvid fönstret hänger Marlene Dietrich tillsammans med några vykort och bilder från en liten butik i Stockholm. Och en fjäril som jag köpte på en marknad i Kochi, Japan 2008. Jag blev helt kär i den direkt men hade inte tillräckligt med pengar och det var marknades sista dag, så försäljaren gav den till mig för halva priset (3000 yen). Jisses vad glad jag blev!
Ett smyckeskrin som jag köpte på en gata i Singapore.
En samling vykortsstäder.
Och så har jag ju en liten kattfröken som alltid ska komma och lägga sig i.
Och Marilyn såklart.
En gammal tjusig absintflaska har jag med.
Och några favoritböcker.
En spegel från marocko.
Och en gammal jordglob där Tokyo heter Tokio och en resväska som jag hittade på vinden. 
Och så ån och regnskogen utanför mitt fönster.
All watched over by machines of loving grace.
För ett tag sedan såg jag denna dokumentär för kursen i miljö och ekofilosofi och tänkte att jag skulle rekommendera den till er. Den är hemskt intressant, ni hittar den här.
Min livshistoria är när syrenerna blommar ut är det dags att ge sig av.
Asakusa.
Jag har fortfarande ingen ordning på mina Japanbilder, hur jag än sorterar och organiserar. De är så galet många.
Idag upptäckte jag att jag har två precis likadana bilder från Asakusa, fast tagna i olika årstider. Det var lite tjusigt tyckte jag.
12 november 2011, träden är fortfarande gröna.
9 april 2012. Sakura.
But suddenly now I know where I belong, it's many hundred miles and it won't be long.
Och alla dessa trötta, molniga sommardagar.
Innanför min panna snurrar revbensdagar, morgnar.
Måndagspoesin, jag strosar runt i nattlinne och läser vackra meningar. Kramar katten och dricker massvis med ryskt te.
En av tanterna på äldreboendet har lika nattlinne som mig, vet fortfarande inte riktigt hur jag ska känna över det..
Tack för alla era fina boktips förresten. En del av böckerna hade jag redan läst, ni har hemskt bra boksmak kan jag säga. I veckan tänkte jag springa iväg till biblioteket och låna en massa<3
Juli för ett år sedan.
För precis ett år sedan hade jag rymt från Tokyo och flygit över Stilla havet till Los Angeles. Jag hade bjudit in mig själv hos Armand som jag träffade på ett AFSläger i Kyoto 2008. Jag sa redan då att jag en dag skulle komma och hälsa på, men så sa ju alla och det var ju inte så många som kom sen, så föreställ er hans förvåning när jag frågade om han gillade Bob Dylan och om vi kunde gå och se honom live om jag kom dit.
Jag var bara där en vecka men hann nog bli lite kär i den staden ändå, vi körde runt hela dagarna och om nätterna satt vi på trottoarkanten utanför hans hus och rökte och drack vodka.
Bob Dylan, 15 juli 2011<3
Hela Los Angeles är klätt i bougainvillea. 
Det är rätt galet att jag åkte dit ändå, bara sådär, Efteråt åkte jag tilbaka till Sverige för Storsjöyran och sen en liten sväng till Holland för att se Dir en grey. Sedan tillbaka till Stockholm för en natt och nästa dag tillbaka till Japan. Efter en 24 timmar lång resa med mellanlandning både i Frankfurt och Shanghai kom jag äntligen fram till ett hemskt varmt Tokyo. Helt utmattad efter att ha åkt ett helt varv runt jorden och besökt fyra länder på bara några veckor.
När klockan är över tio på kvällen och solen fortfarande inte har gått ner.
Ibland är min lilla stad så smärtsamt vacker att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Allt jag vill göra är att skaffa mig en liten lägenhet med kvällssol och bo här för alltid. Fast det går ju inte.
Brunkullan i onsdags med My.
Och Ida.
Och en promenad vid hamnen. Ljusa sommarnätter är nog bland det finaste jag vet.
Himlalik.
Döden är en grå liten huskatt.
Tuesday, Wednesday break my heart.
Där världen blir till.
Mina förmiddagar är kurslitteratur och kaffe, för tillfället läser jag nämligen en distanskurs i miljö och ekofilosofi från Karlstads universitet. Det är galet intressant, fast lite klurigt ibland. Och ju mer jag läser kan jag konstatera att jorden snart lär gå under, gud vilken domedagsprofet jag kommer bli efter det här.
Min nya kopp från Polen, Gustav Klimt<3 Märkligt att jag hittade denna i en souvenirbutik dock, han kom väl ändå från Österrike om jag inte minns helt fel?
Och vildblommorna.
Om AFS och min italienska syster.
AFS delade denna bild på Facebook idag och jag tänkte att jag skulle passa på att berätta lite om min italienska syster, Chiara. AFS är ju den organisation jag åkte med till Japan första gången när jag gick high school där ett år (världens underbaraste organisation förövrigt, som en stor familj). Chiara bodde i mitt rum då och sen när jag kom hem i februari flyttade hon till en annan värdfamilj de sista månaderna. Men vi träffades massor och hon blev verkligen som en syster till mig, min italienska syster.
Har ni ett ledigt rum där hemma? Ta emot en utbytesstudent!
Chiara och jag och, jag hade lugg på den tiden.
Ett år senare åkte vi till Lecco, en stad som ligger en timme från Milano ungefär, och hälsade på henne.
Hennes bröder hade en bar vid sjön där vi hängde och fick gratis drinkar.
Chiara och Karoline.
Jag och Karoline.
Och så var vi ju till Milano en sväng med.
Just nu bor Chiara i Venedig och jag tror faktiskt att jag ska ta och rymma iväg dit snart. Det hade varit hemskt fint.
Tristess.
Mina dagar är förtvivlat ointressanta just nu. Jag jobbar och jobbar, springer tusentals steg fram och tillbaka genom korridorerna på mitt lilla äldreboende. Tvingar mig själv att ha oändligt tålamod och lyssna på allt gnäll, det är ju ändå dessa människor som har byggt upp det samhälle vi har idag. Varje gång jag är där känner jag mig som tio år äldre än vad jag egentligen är. Och bra mycket gladare och trevligare med, jag är så hurtig och pratar så mycket jämtländska jag kan. Och så undrar jag lite roat och lite trött vem den här människan egentligen är för jag känner inte igen henne alls.
Annars så läser jag så mycket jag någonsin hinner, jag lovade mig själv att läsa hundra böcker i år, i Tokyo fann jag aldrig riktigt någon ro att läsa. Dock är jag bara på bok nummer nitton, det gick inte så bra med det där det första halvåret. Har ni inga fina boktips till mig? Helst något så fängslande så man glömmer verkligheten en stund. Det hade jag verkligen behövt just nu när jag ändå mest räknar ner dagarna till hösten.
<3
Och mitt rum doftar fortfarande syrener.
Dikter på fel sätt.
Söndag.
Stalkade en bebisekorre. Mycket givande dag.
