Igår var världens sightseeingdag, jag visade runt Shoko över hela Tokyo känns det som. Eller ja, nästan, Tokyo Tower, Asakusa, Akihabara och Shibuya. Här är första delen.


 









Där uppe hängde det en massa önskningar.
















Sky tree där vid horisonten, där ska jag åka upp någon dag snart, snart.








Och ett litet besök i en Shintohelgedom.

Lördag eftermiddag och jag och min pöjk tog en lite promenad i vintersolen, åt lite ramen och så. Mysigast.

Jag var till skolan förra veckan och hämtade upp mitt intyg på att jag faktiskt gått där ett år. Så nu är allt oficiellt klart. Dags att fundera ut vad jag ska ta vägen och ta mig till härnäst. Dags att ta tag i livet lite.

Bambuskott och pandor med lusiga ansiktsuttryck. Japan alltså<3

Idag varit på kaffcafé (neko betyder katt på japanska). Sådana cafeér finns lite här och var i Tokyo och jag måste säga att jag egentligen inte tycker det är helt okej. Det är alltså ett café där man buntat ihop ett gäng stackars katter på en alldeles för liten yta. Visserligen har jag hört att en del katter kommer från djuraffärer då de inte blivit sålda medan de var kattungar och annars förmodligen skulle ha dödats. Men ändå, dessa katter kan knappast må bra då det kommer massa okända människor varje dag och försöker klappa och leka med dem.


Den här var världens sötaste, det syns inte på bilden men den hade jättekorta ben, som en liten tax nästan. Så himla gulligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Helst ville jag ta med den hem och krama den för alltid.

Som tidigare nämnt ger jag ju privatlektioner i engelska. Detta via en hemsida som är till för att människor som lär sig något språk kan hitta människor som pratar det och vill lära ut. Mestadels konversation bara, bara sitta på  ett café i nån timme och prata och sedan få några hundra kronor för det. Helt okej. Grejen är dock att det alltid är män som kontaktar mig, oftast i 30-40årsåldern. Jag har en ung kille som jag träffar men förrutom honom är alla kring 40. Helt vanlia japaner som går omkring i kostym hela dagarna och jobbar på något kontor. Det som gör mitt liv lite komplicerat är att jag ett antal gånger blivit tillfrågad om vi ska äta middag tillsammans, vilket väl inte är så farligt egentligen, men som inte riktigt känns helt okej. Igår blev jag dock bjuden på middag av en av männen jag träffar, varför jag inte tackade nej till detta är för att han är väldigt trevlig och verkar som en seriös person. Samt att jag ju egentligen inte har någon riktig anledning till att säga nej och även det faktum att om jag skulle säga nej så kanske han inte skulle kontakta mig igen (och han betalar mig 3000 yen i timmen, vilket är 240 kronor).  Jaja. Oficiellt så var det ju inte en dejt utan en "lektion", på en dyr restaurang, i ganska mörk belysning och romantisk musik. Och förrutom middag fick jag även 5000 yen och lite för många komplimanger för att jag ska känna mig helt bekväm. Denne man är 48 år, han hade alltså kunnat vara min pappa. Han är även gift och jobbar ungefär 15 timmar om dagen (vilket förövrigt är sjukt då det är helt vanligt i det här landet), så jag undrar ju varför han inte spenderade denna fredag kväll med sin fru istället för en random utlänsk tjej (som hade kunnat vara hans dotter)?
Ibland har jag fått erbjudanen att komma hem till människor också, vilket ju är löjligt för aldrig i livet att jag skulle göra det. Dels för att det är creepy, dels för att en brittisk kvinna blev mördad för några år sedan då hon gjorde precis samma sak som jag gör nu (hon hade dock gått hem till en man enligt vad jag har hört).

Mest av allt undrar jag varför det blir såhär, allt jag försöker göra är ju att lära ut engelska, det är ju en hemsida för människor som söker lärare.  Så vad är det med dessa människor undrar jag, varför tror det att jag är någon slags call girl? Det här är ju bara helt galet. Och Yuta bara skrattar åt mig och säger att jag borde fortsätta träffa denne man, "gratis middag är ju trevligt Malin så varför inte?"
Javisst, varför inte? De kan ju få inbilla sig hur mycket de vill att jag ska följa med dem till något love hotel efteråt. Om de nu är så dumma. Men ändå, varför blir det såhär? Driver jag någon form av dejtingservice utan att jag vet om det? Vad är grejen? Jag fattar ingenting.