Lillkatten.
Av allt jag saknade medan jag var i Japan så ligger denna kattfröken högt upp på listan. Det känns så galet tomt att plötsligt inte ha ett litet djur som stryker sig kring benen om mornarna när man har haft det så länge man kan minnas.
Staden.
Det finaste med att vara hemma är nog att kunna cykla förbi rådhuset soliga dagar och träffa människor jag inte träffat på alldeles för länge. 
Gin och tonic med hallon hemma hos min fina barndomsvän Annika.
Och marränger.
Och så fick jag låna en bok som verkar hemskt mysig såhär lagom till sommaren.
Isarna, fjällen.
Åh Jämtland.
Ett skolfoto.
En regnig torsdagseftermiddag.
Ryskt citronte och Murakami, fint. Läs honom om ni inte har det, läs allt han någonsin skrivit.
Och tystnaden.
Samara York
Min lilla del av världen är hemskt tyst. Det är ån utanför fönsret och då och då ett tåg som rusar förbi. Jag träffar favoritmänniskor och känner mig konstant lite förvirrad, lite vilsen. Och det hjälper knappast att jag vaknar fem på morgonen helt klarvaken. Mest av tiden vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, hur jag ska orka börja ta tag i saker. Men, så såmningom ska det nog ordna sig.
It's just a simple line, I can still hear it all of the time.
Going north.
Norra Norge från ovan.
Efter en galet lång resa är jag änligen hemma. Tolv timmar från Tokyo till London, hundratals mil av rysk tundra och snö. Sen från London till Stockholm och morgonen efter tåg mot Östersund. Bäst av allt var att loket gick sönder (!?) och vi fick evakueras till ett annat tåg som kom förbi. Livet kändes väldigt märkligt där jag stapplade längs rälsen släpandes på min 22 kilos tunga väska (oklart hur den blev så tung, jag äger ju ingenting). Sedan fick vi åka buss de sista 25 milen. Bara tre timmar försenade blev vi. Jisses vad är det för fel på SJ egentligen? Hur lyckas de med sånt här?
Detta skulle aldrig hända i Japan! slfnafndalkldnsfgngdghgnda.
Farväl mitt vackra Japan.
Och himlarna.
Min sista dag i Japan är moln.
Svaren.
Spicyholic: Hur gick du till väga för att börja skola? Själv eller genom tex sidor som hjälper med sånt? Vad studerade du? :)
Svar: Jag åkte via Blueberry och gick på en språkskola så jag studerade bara japanska.
Becca & baby: Undrar vad du lever på? CSN, jobb, sparpengar?
Svar: Jag jobbade och sparade ihop lite pengar halvåret innan jag åkte och jag har även jobbat en del här med att lära ut engelska. Men mestadels är det CSN, Tokyo är ju knappast någon billig stad att bo i.
Michello: Vilket land (förutom dem som du redan varit i) har du som nästa drömresemål? :)
Svar: Nepal, Tibet och så skulle jag vilja resa runt i Sydamerika, Argentina, Brasilien och Peru och så. Och jag skulle hemskt gärna vilja åka till Bolivia och hälsa på mitt fadderbarn.
Sandra: Vad händer i framtiden?
Svar: Åh vem vet, jag har tänkt studera lite konstvetenskap till hösten. Och franska, helst i Paris.Jag läste det i gymnasiet men nu har jag glömt bort allt så jag skulle vilja lära mig det igen. Sen så skulle jag vilja göra lite volontärarbete någonstans.
Olivia: Är det inte jobbigt att bo i Tokyo eftersom det bor så jättemycket folk där?
Svar: Jo ibland, mest av tiden tycker jag dock om det eftersom det är sådan stor skillnad från den lilla stad jag kommer från (Östersund). Jag älskar att höra bilar om nätterna, jag älskar att komma ut från Shibuya station och försvinna in i myllret av människor. Men absolut, ibland blir man helt galen av att det är så mycket folk precis överallt.
Shibuyacrossing.
Nøve: Hei! Kjempefin blogg~ du, jeg tror jeg møtte kjæresten din da jeg bodde i Tokyo! Husker han sa at han hadde svensk kjæreste. :) Liten verden.
Svar: Haha jag frågade honom och han visste vem du var, ja jisses så världen är liten!
Anna: Hur ska det gå att lämna Japan egentligen? Vill du inte stanna? När man ser på dina bilder känns det som om det inte kan finnas en mer fantastisk plats någonstans (vill verkligen åka till Japan)! Hur ska du göra med karln din?
Svar: Att lämna Japan är hemskt sorgligt och känns väldigt overkligt. Jag har nog inte riktigt förstått att jag ska åka härifrån ännu. Jag har ju ändå bott i det här landet över två år sammanlagt så det känns väldigt hemma på något vis. Men samtidigt så känner jag att jag vill åka någon annanstans, göra något annat ett tag. Men jovisst, det gör ju lite ont i hjärtat att åka härifrån. Det tar slut mellan mig och Yuta när jag åker.
Sara: Vad händer mellan dig och Yuta nu? Kommer ni vara tillsammans på distans? (Har en jobbarkompis som i flera år varit tillsammans med en i Sydamerika, så det kan fungera!). Vad har du för framtidsplaner efter att du kommit hem?
Tack för en superb blogg och alla fina bilder du delar med dig av!
Svar: Nej det tar slut. Visst kan distansförhållanden fungera men jag tror verkligen inte jag skulle orka med att sakna någon hela tiden, att bara kunna träffas typ en gång per år. Jag försöker mest tänka att om det är menat att bli vi så kommer det vara i framtiden, då vi båda har mer erfarenheter och blivit klokare människor. Och då vi (jag) vet mer om vad vi vill göra i livet och så.
Tack kära du<3
Ida: Hur kommer det sig att du åkte till Japan? Och vad är det största skillnaden mellan Sverige och Japan? :)
Svar: Det var så att jag var väldigt fascinerad av japansk musik när jag var 15-16. Så en vacker dag bestämde jag mig för att lära mig japanska, vilket ledde till att jag åkte som utbytesstudent när jag var 17 och bodde i södra Japan i ett år. Sen åkte jag tillbaka till Sverige, tog studenten och bestämde mig för att jag ville plugga lite mer japanska, så hamnade jag här, i Tokyo.
Den största skillnaden mellan Sverige och Japan var en hemskt klurig fråga. Jag skulle nog säga att det är samhället över huvudtaget. Alla traditioner, oskrivna "regler" och seder och sånt. All denna artighet och respekt. Lite luddigt svar kanske men det är lite svårt att beskriva.
R - Svartvit poesi och teckenspråk: Är du tillsammans med den där mannen? Hur ska ni göra nu? varför ska du tillbaka till Sverige? Varför kom du till Japan?
Svar: Ja vi är tillsammans, det tar dock slut nu när jag åker tillbaka till Sverige. Vi båda känner att distansförhållande inte är någon bra ide eftersom han inte kommer att flytta till Sverige och jag har ingen plan på att flytta tillbaka till Japan inom de närmaste åren.
Jag åker tillbaka till Sverige för att mitt visum gått ut, efter jag kom tillbaka från Taiwan har jag varit här på turistvisum. Jag hade ju bara tänkt att vara här och gå på språkskola ett år. Ifall jag skulle vilja stanna kvar skulle jag antingen måsta söka in på universitet (vilket jag inte har någon lust med, det kostar för mycket) eller skaffa mig ett riktigt jobb. Men eftersom jag inte har någon utbildning skulle det vara svårt att hitta en arbetsplats som skulle kunna hjälpa mig med visum. Och jobba här är inte något jag vill göra heller.
Jag kom till Japan för att studera japanska.
Moa: Jag är också nyfiken på varför du valde Japan och hur du tänker nu när du ska fara hem. Japanska är ju inte ett språk som man använder i sin vardag kanske, så har du planer på att åka dit igen och kanske stanna permanent? Och vad ska du göra nu när du kommer tillbaka till Sverige?
Sen undrar jag lite över språket... Innan du var i Japan första gången 2008, hade du pluggat japanska något då? Och kan man åka på en språkkurs dit utan några egentliga förkunskaper, eller borde man ha lite koll innan?
Sen är jag sjukt nyfiken på hur det är att ha ett förhållande med en japan? Det känns som att de kulturella skillnaderna mellan Japan och Sverige är stora... Är det något du märkt av extra mycket någon gång?
Självklart är ju inte alla japaner likadana, men har läst andra bloggar om vardagslivet i Japan från en "utlännings" perspektiv och det verkar inte vara helt lätt alla gånger... typ mycket rasism och fördomar, t ex. Är det något du känt av?
Sen får jag tacka för en underbar blogg! <3
Svar: Varför Japan var som jag tidigare skrev för språket och musiken, efter det blev jag även mer intresserad av kulturen och så. Att åka hem känns både fruktansvärt sorgligt men ändå ser jag lite fram emot det. Att träffa alla vänner igen, krama katten och äta jättemycket ost (som är sjukt dyrt här) och svenskt godis<3 Jag vill både vara kvar här men också åka hem, men det går ju som inte. Det kommer alltid finnas människor och saker som man kommer sakna galet mycket.
Jag kommer absolut att komma tillbaka till Japan, permanent vet jag dock inte. Japan är ett underbart land att studera i men om man vill jobba på något företag eller så här borde man tänka en extra gång. Folk jobbar seriöst ihjäl sig. Man har ungefär en veckas semester per år och folk jobbar över hela tiden, gratis. Att jobba 15 timmar om dagen är inte ovanligt, inte heller att jobba helger. Sen är det väldigt stor skillnad att vara elev på en språkskola och bo här på riktigt, man måste komma in i samhället så mycket mer.
Innan jag åkte till Japan 2008 läste jag några kvällskurser på Folkuniversitetet men det var knappt mer än några fraser som ”Hej jag heter Malin och kommer från Sverige” ungefär. Så det blev lite klurigt eftersom min värdfamilj inte kunde någon engelska alls. Men det var bara att nicka och le så gick allt fint. Om man ska plugga på en språkskola tror jag att man behöver kunna de två mindre skriftspråken Hiragana och Katakana. I alla fall min skola krävde det.
Att Yuta är japan är faktiskt inte något jag tänker på så mycket. Det är mest småsaker, som att han mobbar mig för att jag inte sörplar när jag äter nudlar (som tydligen ALLA japaner gör). Sen så bodde han i Los Angeles ett år och gick på ett universitet där. Något jag verkligen har märkt är att det är väldigt stor skillnad på japaner som bott utomlands och de som inte har det.
Rasism finns det en hel del av men jag har personligen inte känt av det så mycket. Jag tror det blir mer tydligt om man kommer in mer i samhället, har ett riktigt jobb och så. Jag har ju bara bott på språkskola och umgåtts mest med utlänningar. Där jag bodde tidigare hade jag dock väldigt rasistiska grannar som hatade svenskar. Tydligen var deras tidigare grannar svenskar och de var tydligen ”högljudda”. Vilket vi också fick höra att vi var trots att vi försökte vara så tysta som möjligt. De kom och skrek på oss så fort vi lät lite och blev helt galna en gång då vi satt och pratade (med väldigt tysta röster) på balkongen. Det var inte så roligt.
Sen har jag hört lite andra saker med, en vän gick till sjukhus en gång och fick höra att de inte tog emot utlänningar där, vilket är lite lustigt då hon kunde japanska så det hade ju knappast varit något större besvär. Sen vet jag att det finns väldigt, väldigt mycket rasism mot kineser och koreaner.
Örtte och blommigt tyg.
Mötte upp med Vanja i Omotesando för tofukaka och underbart te.
Vanja.
En favoritklänning.
Och en favoritkille.
Senare på kvällen gick jag och Yuta och åt nudlar.
Nomnom ungefär.
En fredag.
Mys i Shibuya.
Tokyo har plötsligt blivit grönt och fint.
<3
Sen promenerade vi mot Harajuku, på vägen hittade vi ett körsbärsträd som ännu inte blommat ut.
En tjusig vägg i Harajuku.
Kagurazaka.
En tori.
En Hiroshima Okonomiyaki, det ser inte så gott ut men jag lovar att det är det.
Och så min allra finaste.
Love of mine.
Det känns lite sorgset.
Girls going wild in red light district.
Aprilmåne.
Från balkongen för någon vecka sedan.
Fint.
Edamame.
Såhär såg Roxana ut efter jag berättat några hemska historier om Kina, samt att jag en gång hittade en larv i en edamame:)
Sen gick vi och spelade lite, Roxana vann en val.
Och jag van en säääääl.. Oh nooooo varför har jag vunnit en säl och vad ska jag göra med den!?!? Som om jag inte hade tillräckligt med saker att ta med mig tillbaka till Sverige...
Och en massa purikura.
<3
En liten frågestund.
Käraste ni, jag har fått en himlans massa frågor om Japan och så den senaste tiden så jag tänkte samla ihop dem och svara på allihopa tillsammans. Och så tänkte jag passa på att ha en liten frågestund, så om ni har något mer ni funderar på kring Japan eller något annat. Så fråga på nu så ska jag göra min bästa för att svara<3
Karuizawa.
Skuttade mest omkring i ett par mjuka tofflor och myste.
</3
Nästa dag åkte vi tillbaka till Tokyo igen, det var mest regnigt och grått.
Roppongi.
Och Mori tower.
Shinjuku.
Tokyo metropolitan government building, i det högra tornet åkte vi upp.
I huset i mitten, till höger om den lilla röda fyrkantiga byggnaden bodde jag i maj-juni förra året. Längst upp till höger, superfin utsikt hade vi därifrån. Och sjukt rasistiska grannar, trist nog.
Sen gick vi vidare till en helgedom som ligger lite undangömd mellan husen i Shinjuku.
Japanska djuraffärer och lite ont i hjärtat.
Nakameguro igen.
Kärlek.
Och snart ska jag lämna staden.
Och igår fick jag reda på att min lilla gammelmoster, min mormors syster, dog för några dagar sedan. Två veckor innan jag kommer tillbaka till Sverige. Och jag tänker att om jag inte dröjt kvar så länge här, om jag inte stannat flera månader extra för att se körsbärsblommorna, då hade jag hunnit träffa henne igen.
Junitokyo.
Koishikawa Korakuen Garden.
Systra mi och jag.
Mammi<3
Och så lite Sweets paradise.
Asakusa.
Sensoji.
Japan, det fåniga landet där folk skjutsar runt sina hundar i barnvagnar...
Sky tree.
Hanami.
Chico och Karoline.
Yuta.
Och jag.
Roxana.
Wasim.
Karoline och Kensuke som jag lärde känna i Kochi 2008 när jag var utbytesstudent. Han flyttade nyligen till Tokyo för att gå på Keio som är ett av Japans bästa universitet.
En molnig lördag i april.
<3
Yasukuni shrine, Tokyo är fruktansvärt på helgerna, speciellt när körsbärsträden blommar. Det är så mycket folk överallt att man nästan får lite panik.
Takoyaki.
Och så sushi i Shinjuku.
Min syster och pappa prövade dessa, små råa fiskar. Det ser ut som om de tittar på en, blähähähähäää kände jag.
<3
En sista karaoke och lite Beat Café.
Lite så ungefär.
Nakameguro.
En torsdagkväll.
I torsdags kom min lilla familj hit till Tokyo, därav en massa sightseeing och inte så mycket tid till dator och blogg och sånt. Första kvällen hängde vi lite på en izakaya i Meguro.
Edamame.
Systra mi och jag.
Lilla mammi och pappi.
<3
Ebisu Garden Place.
Och så ännu mera sakura såklart<3
Ebisu Garden Place.
Sakura by night.
Nakagin Capsule Tower.
Sakura<3
Så kom jag fram till denna byggnad, Nakagin Capsule Tower. Tydligen har den varit ett hotell men nu verkar den ha förfallit. Lite synd med tanke på vilken häftig byggnad det är.
Tänk att bo här, hur coolt hade inte det varit?
Om Tokyostormar och den japanska pollenallergin.
Jag har ägnat större delen av dagen med att titta på gamla avsnitt av Grey's Anatomy, med en hemskt trist huvudvärk. Vilket är lustigt, jag brukar aldrig ha ont i huvudet men på sista tiden har jag haft det rätt ofta, speciellt om mornarna. Yuta tror att det beror på pollenallergi, något som halva Japan verkar lida av. Det var nämligen så att någon gång efter andra världkriget så bestämde sig regeringen för att plantera en massa träd. Vilket ju var rätt dumt gjort efter eftersom väldigt många människor är jätteallergiska nuförtiden. Jag har aldrig haft några problem med pollen tidigare men tydligen kan det utvecklas lätt om man bor i Japan en längre tid. Mjeeehhh.
Men, en fin sak fick jag veta idag. Jag fick VG i den första universitetskurs jag någonsin läst. Japansk konst, arkitektur och visuella kultur, distans via Gotlands universitet. Rekommenderar den till alla Japanintresserade.
Delen om ukiyo-e var den som var allra mest spännande.
Katsushika Hokusai, 36 views of Mount Fuji.
Körsbärsblom.
Ebisu idag.
Early bird.
Ett Sayonara party.
Shinjuku.
Jag och Kim.
Wasim och Roxana.
Och så Brandon..... Jag misstänker att han tröttnat på ätpinnar efter att ha bott i Japan i ett halvår.
Ingen kommentar.
Wasim, Yuta och James.
Förbjudet att ta med sig en elefant, höhö.
Oklart vad som försigår här.
Kim, Chico och jag.
Hideki och jag.
I Roppongi hittade vi en sumobrottare, haha åh Japan..
Och ännu en av dessa toalettbilder.
Från taket till Feria, en klubb i Roppongi. Och det var sista bilden.
