Måndag, tjusig dejt med fin japansk pojke. Vi promenerade omkring i Tokyo under ett paraply och det snöade som hysteriskt. Jag har aldrig sett så lite folk i Shibuya tidigare. Hängde på en fancy bar med en kiwi margarita i en fin blå klänning. Aldrig har jag känt mig så mycket som en prinsessa. Tisdag, karaoke fram till morgonen, stappla hem vid åtta på onsdag för att dö lite, missa skolan, lika bra. Torsdag, tvätta, plugga, lite mopa som Roxana kallar det när jag bara sitter och stirrar och röker cigarett efter cigarett. I morgon, Atom hela natten lång. Fint.

Dagar då det faktiskt snöar i Tokyo, så hustaken blir vita. En gråtande koreanska som dyker upp i dörren, en kvinna som mitt i natten slänger saker från en balkong och skriker, någon som hotat om att skjuta ihjäl människor i Shinjuku klockan nio på en fredag. En polis som stoppar mig då jag traskar hem från en nattklubb vid halv sju på morgonen, säger att här får jag inte röka. Och faktist ber om ursäkt för att han måste säga till mig, "förlåt, men du bryter mot lagen". Det här landet kan vara så lustigt.

Tjusigast var nog klubben jag var på igår, för plötsligt började det snöa över dansgolvet, innomhus, åh det var så fint så himla fint.

Februarimorgon, det snöar i Tokyo, Roxana sover fortfarande. Jag dricker kaffe och tänker på hur långt jag har kommit, det trodde jag aldrig när jag var sexton och tyckte att Kyo var det finaste jag sett. Fast det är han ju fortfarande.

Idag har jag träffat en vän från Kochi, Yusuke, han den första därifrån som jag har träffat sedan jag kom hit. Det var så fint. Han är precis samma som för två år sedan, jag kan inte ens förstå att det har gått så lång tid. Det kunde lika gärna ha varit förra veckan vi sa hej då till varandra på en strand vid Stilla havet.