Hej.

Tiden rör sig märkligt snabbt just nu och jag har haft stört mycket att göra sedan jag kom tillbaka till Belfast. Återkommer snart om Seoul och det koreanska bröllopet. Puss.
 
Chico och jag och brudtärneklänningarna.

Seoul.

 
Så här ser världen ut från mina vänners lägenhet. Helt galet. 
 

En gång i Tokyo.

Någon gång i Tokyo år 2011 lovade jag min kära vän Yeobin att nästa gång jag åker till Sydkorea så är det för hennes bröllop. På fredag är den dagen faktiskt här, så om ett dygn sitter jag på ett flygplan påväg mot Seoul. 
Det är verkligen jättegalet. 
 

Between the bars.

Takåsarna är vackra i den här staden, skorstenarna många. Mina första två veckor här har varit långa nätter i mörka barer, promenader längs höstsoliga gator och ett hus med svindlande höga tak och många trappor. 
Det är doften av höst och cigarettrök och regnstänk mot asfalten och jag tänker att varje stad andas i en annan takt än den förra, och att det inte finns någonstans jag hellre skulle vara just nu, just de här ögonblicken, längs de här mörka gatorna, mellan barerna.
 

Städer som inte väntar.

Vi föddes med en hjärteskärande saknad som vi skulle spendera våra liv till att försöka komma undan ifrån. Du vet att du inte hör hemma här, du kommer från en annan tid,

en annan sommar,

med tung syrendoft i håret och vinden i spetsgardinerna. 

Ett rum på andra sidan jorden med torkad hortensia från andra somrar, som någon tagit in men varit för trött för att kasta ut. Och en brun resväska, en tågbiljett någonstans långt bort, världen förblir inget annat än en längtan genom rusande tågfönster.

 

Till städer som inte väntar.

 

Städer som aldrig väntar. 

 


Tegelväggar.

En promenad till östra Belfast. Tegelväggar berättar historier i den här staden.
 

Rose Gardens

Septemberljuset i Botanic Gardens. 
 

Sarajevo Marlboro

En sista glimt från Sarajevo.
 
Jag var på en fantastisk men hjärteslitande fotoutställning om folkmordet i Srebrenica. 
 
Vid den här bron skjöts Franz Ferdinand för hundra år sedan, vilket startade första världskriget.
 
Sarajevo Marlboro, jag rekommenderar den jättemycket. Den innehåller ett gäng noveller som utspelar sig i Sarajevo under belägringen. 
 
Och jag. Typ.
 

En annan stad, en annan gata.

Hej mina kära. Igår tog jag mitt pick och pack och flyttade till Nordirland. Sådär lagom skönt att emigrera efter det pissiga valresultatet (ok bra att sossarna vann, men gråt och tandagnisslan och eländes elände över SD och att F! inte kom in).
 
 
 
I det här huset bor jag, längs en mysig liten gata i Belfast, där bilar står parkerade längs trottoarkanterna, bara ett stenkast från universitetet. Det är en märklig känsla, att flytta någonstans där man aldrig varit och inte känner en endaste människa, någonstans man aldrig ens föreställt sig att man skulle flytta. Luften luktar annorlunda, en annan höst. En annan stad.  
 
 

Med kärlek från norr.


Sutjeska

Jag befann mig alltså i en nationalpark uppe i bergen i Bosnien för ett internationellt event. Vi var nästan 200 personer från 26 olika länder.
 
Traditionell bosnisk dans.
 
Favoritpersoner.
 
På dagarna hade vi workshops om interkulturellt lärande osv. Och på nätterna såg det ut såhär ungefär.
 
Jag och Jan.
 

It's like finding home in an old folk song that you've never ever heard still you know every goddamn word

Två soundtracks på ett tåg genom Europa.
 

Sarajevo

Bergen kring den här staden alltså, så man tappar andan nästan. 
 
Här och var finns det spår från kriget
 
Mira, jag och Gilles som jag träffade i Ungern år 2010. Vilken reunion det var alltså. 
 
Niklas, Guro och Jan. Jag och Jan går way back, vi åkte nämligen båda på ett utbytesår till Japan år 2008. 
 

Travel like it's 1925.

På ett tåg i Berlin. Den här väskan var mitt hem hela juli.

Ett tåg genom Bosnien.

Det satt en fågel på perrongen i Zagreb då mitt tåg rullade ut från stationen, en tidig julimorgon. Det var det äldsta tåg jag någonsin åkt, smutsigt och trasigt och en toalett som bara var ett hål så man kunde se spåret susa förbi. 
 
Vi åkte förbi områden där det var översvämningar för några månader sedan. 
 
Vad jag minns mest, vinden genom de öppna föstren då vi susade genom tunnlar i bergen. Och så den äldre mannen som jag delade kupé med, han bjöd på öl och cigaretter. Vi satt där i tåget och rökte tillsammans och slängde fimparna genom fönstret. Han berättade om kriget och om fåglar och säkert tusen andra saker.
I sex timmar berättade om allt möjligt, på bosniska, vilket jag förstår cirka fem ord av. 
Han klev av tåget i Zenica efter att ha varnat mig hundra gånger för att somna innan jag kom fram till Sarajevo, då skulle banditer komma och råna mig.
När han redan klivit av insåg jag att jag glömt att fråga vad han hette.
Några tjuvar träffade jag inte på, däremot en äldre dam med två döttrar som bjöd på bröd. När du är på Balkan är du aldrig hungrig som min vän Vanja sa då vi sa hej då i Zagreb. 
 
Klockan sju på kvällen rullade tåget in i Sarajevo, där klev jag av, för att stå förvirrad utanför stationen en stund och sedan hoppa in i en taxi. 

Malin Aurora

Resväskor från svunna tider, rusande tågfönster och rökiga barer i städer på andra sidan jorden.
bloglovin bloglovin
RSS 2.0